Skeppet lämnar hamnen

Skeppet lämnar hamnen utan att släppa av mig. 

Skeppet går sönder och vi flyter omkring på en planka, jag och Elsa. Jag håller henne varm, men hon blöter ner sig då och då.

Även om jag är rädd vet jag att vi klarar det här, jag ringer sjöräddningen medan havet gapar mörkt under oss. 

Vi tittar upp mot stjärnorna. 

Så drömde jag inatt.

Det påminner mig om någon film, ni vet säkert vilken, men det var över ett år sen jag såg den. 

Det var längesen jag kände mig som " mig" .... men nu gör jag det. 

Det är 28 år sen jag var " jag"

Elsas traumatiska händelser har tvingat mig tillbaka.

Är inte det märkligt?

Ska jag vara tacksam?

Orolig

Jätte orolig. Jätte, jätte.

Hej.

Välkommen rätt in till allt det jag aldrig vill visa.

Gå bland mina dyraste minnen.

Stig rakt över tröskeln, leta dig genom varje rum, vem du än är.

Idag är jag som en svängdörr. Gångjärnen knarrar inte ens. 

Det är nu det skulle gå att hitta kärnan. 

Min kära lilla unge är svullen av Betapreden. 

Trots att det avslutades för 4 dgr sen.

Nu måste vi hålla alla grenar vi bara kan medan vattnet forsar fram...

Sjukhuslukt

Ännu en dag på sjukhuset. Spyr nästan av lukten. 

Av att återupprepa samma sak om och om igen. 

Jaa, jo.. hon är mycket känslig mot det och det ämnet. Hon har de här medicinerna. De här symtomen.

Idag var det destination halsdoktorn. 

Slang med kamera fördes ner henom näsan och halsen.

Stämbanden och halsen är inflammerade. 

Orsaken är biverkningar av alla astmamediciner och kortison. 

Ny medicin mot magsyran som orsakat inflammationen. 

Empatisk läkare...

Läkarbesök hos en läkare från Visby på Huddinge sjukhus. 

Han berättade att i Visby ger man också Xolair.

Vadå i Visby tänkte jag... Det var ju alldeles nyligen under forskning?

Förvirrad.

Så jag frågade vidare om det finns i Karlstad? Uppsala? osv...

Javisst sa han!

Jag som trodde vi för evigt var fast i Stockholm. Känns som en lättnad!

Han skickade förfrågan om höjd Xolair dos till Elsas läkare, samt frågeställning om rätt diagnos (urtikaria) 

Han tror diagnosen är fel. 

Imorgon ska de titta ner i Elsas hals genom näsan...för hennes hals är lite svullen. Kan vara kortisonet sa han, men de tittar iallafall.

Som åatient är man verkligen i underläge. Man törstar efter i formation. 

De tog också ett streptukock test som vi får svar på inom 2 dgr. 

På sjukhuset åt vi sushi och drack Fanta och vi lyckades utan reaktioner! 

Barn med depression?

Visste inte att barn kunde få depressioner men det är klart de kan. Har hon fått det?

När hon ligger här på kudden. Vit och det är svårt att få den annars ganska glada Elsa att le, då vill jag bara bädda in mig med henne och prata om sommaren och gungan i mormors trädgård. Morbrors fyrhjuling och näckrosorna.

Clownen utan namn.

Har lånat ett staffli. Ska börja måla igen för min egen skull.

Som jag gjorde som barn. Då struntade jag i andras åsikter och tyckande. 

Då betydde det ingenting. 

Det är märkligt hur rädsla och sorg tar en tillbaka till det innersta. 

Jag har varit Elsas privata clown och smällt vattenballonger och blåst såpbubblor. 

Sjunga är bra. Då jobbar lungorna lite, så det har vi också gjort. Varje liten sång hon nynnar till väcker en gnista. 

Känslan av att ha en mask

Hon somnar två på natten. Hon har ångest och är svullen av kortison.

Det kliar. 

Hon säger att det kliar varannan minut och hon vill ha mer bricanyl. 

Jag försöker förklara med den lilla information jag har, att allt blir bra. 

Snart.

Hon svettas. Vi håller handen. En klibbig liten hand som skakar av medicin och oro. Hoppas på att det inte syns i nattlampans ljus att jag gråter.   

Nu på morgonen ringde jag sjukhuset och vi fick en tid kl 14 för spirometri och läkarbesök. Till en ny läkare men iallafall på samma avdelning. 

Hon vill ingenting. Ligger mest i sängen. Kollar ipad. 

Jag vill gå en promenad men hon vill inte, orkar inte. 

Kinderna är stora och magen också. 

Idag avslutar vi kortisonkuren. Utslagen är borta iallafall. 

Kortison är en livsviktigt medicin men biverkningarna så brutala ibland. I slutet av en kur kan jag få som en känsla att jag har en mask på mig... jag tar kurer ibland mot astma.