En kär

Vi fortsätter på älskade Elsas resa. 

Jag har börjat kunna tänka på mig själv. På vad jag vill och tycker om. 

Har börjat skapa igen lite smått. 

Gått in i min egen värld. 

Hade nästan glömt vem jag är. 

Men jag somnar fortfarande bredvid henne om kvällarna. Hon snusar intill mitt öra. 

Hur klarar man av att förlora en kär?

Det bästa man har?

Tack för xolair. 

Tack ni som skapade medicinen! 

Tack till forskningen och alla som viger sitt liv till detta. 

Tack doktorer som låtit Elsa få detta!

Tack alla doktorer som räddat hennes liv. Alla sköterskor som hjälpt henne. 

Det är tack vare er jag får somna bredvid henne idag igen. 

Helena Blomqvist