Lejongap

Varför ska jag behöva se henne stå på kanten över ett hungrigt lejon?

Varför sitter döden där hela tiden?

Det var väl inte så det skulle bli?

Att vi lever för att dö? 

Men det verkar vara det som menas.

Kontrasten. Liv,död. Svart,vitt och gråzonerna som molnen på himlen, Över oss där vi står. 

Som en Strindberg målning slarvigt målad men med en skärpa ändå, som ingen riktigt kan förstå hur han fick dit. 

Jag har bett till Gud. Ja. Jag har bett till....

Gud.

För döden stryker kring fötterna. 

Gömmer sitt ansikte.

Som en teckning av tyska kaethe-kollwitz.

Jag förstår inte meningen med denna rädsla igen.

Jag vill inte att hon står på kanten.