Älskade Elsas resa

onsdag 23 juli 2014

Sommaren.

Minnen vaknade till liv och det har tagit tid att få pusslet någorlunda tillrättalagt. Gamla minnen från min barndom.

Sommaren fortskred förutom det utan svår allergi. Lite nästäppa och kli i ögonen bara.

Vi hann med en hel del.

Sommaren då vi kunnat leva utan döden i ryggen.

Soludds frukost. 4 dagar å ingen allergichock.

Varje dag måste jag kolla upp så hon inte särbehandlas.

Varje gång gör det lika ont i hjärtat.

Snälla människor sluta särbehandla.

När våra barn växer upp kommer de att göra som oss. Inkludera varandra eller utesluta.

Vad är det viktiga i slutändan?

Så blir då resan till värmland av snart.

2 veckor.

Denna sommar blir inte likt den andra.

Denna sommar kan vi förhoppningsvis njuta mer.

Det handlar om perspektiv på tillvaron.

I mer än 3 veckor har jag inte kunnat andas normalt. Hållt på att svimma när jag bara ska handla. På riktigt allvar tänkt... Kommer jag attklara mig?

Men sen igår så går det lättare.

Då går en gammal lagning i tanden sönder. Halva tanden ramlar ut.

Men jag känner mig inte ledsen för det. Inte ens för pengarna det kommer kosta.

Jag har lett hela dagen.

Min tand är liten i jämförelse med lungorna och vad som betyder något.

Jag var för ca 3 veckor sen på Heart center i Stockholm då jag utreder hjärtfel.

Efter spirometrin de gjorde fick jag fruktansvärt svårt att andas och detta är problem än idag.

Det var någon student som inte hade riktigt koll plus någon självcentrerad kvinna som vägledde.

Det var ett himla blåsande hit och dit och osäkerhet som gjorde att mina luftrör strejkat i mer än 3 v nu.

Idag klagade jag. Ringde upp o klagade.

De säger att allt var bra utfört.

Allt var tvättat. Jag tvivlar.

Och nu har jag fått nog av att vara försökskanin i vården.

Det är mitt liv ni messar runt med. Aldrig mer. Jag orkar inte.