Det finns bara en som Elsa.

Idag går flera hundra barn till skolan. 

Så som alla skriver är de förväntansfulla. De flesta. 

Inte Elsa så mycket.

Hennes kontaktperson har slutat vara i hennes klass. 

En ny kommer. 

Jag stressar att hitta Elsas sjuksyster som introducerar mediciner och hon ska höra av sig under dagen.

Klump i magen. Mardrömmar om glömd medicin. Om folk som inte förstår allvaret.

Det finns bara en som min Elsa.

Försöker vila, men det känns som jag faller. Jag blir tyngdlös.

Nya kläder, nya frisyrer, tävlan om snyggaste väskan eller pennskrinen.

Fokus tas från vad som är viktigt.

Att alla mår bra.

Så är det inte.

Idag som jag sa, går hundratals till skolan med klump i magen och liemannen efter. 

Svart.

Dagligen läser jag om föräldrar vars barn utsätts för missförståelse. 

Jag är livrädd. 

De säger "var inte rädd"

Men jag kan inte sova igen.

Jag behöver hålla hennes hand.

Ha tillit...

Men jag kan inte.

Inte efter den ambulansfärden.

Inte efter någon ambulansfärd.

I lila nike skor som hon valt själv gick hon idag till skolan.