glada skutt i livets berg och dahl bana.

Lycka!

Fann mjölkfri choklad! som även är nötfri!

Varken jag eller Elsa kunde förstå att det var sant!

Köpte 5 påsar. 

Rispuffar eller vad det heter! 

Vi skuttade glatt hem! 

Detta händer allt för sällan!

Hoffmans krispiga Risbräck

Hoffmans konfektyr AB 

mmm!

Myller av människor

Sitter på tunnelbanan tillsammans med den ständiga klumpen i magen. 

Sen jag fick min depression och behandling så känns klumpen mest som något luddigt, tungt. 

Känner mig ensam här där jag sitter, omringad av människor. 

överallt sitter dom. Nära, långt ifrån. 

Lämnade Elsa på skolan kl 8. 

Kollat mediciner. Ska fixa nya mediciner sen samt ha samtal om vårdbidrag med fk. 

Pratat med sjuksköterska om eventuellt nytt möte med skolan. 

Rusningstrafiken kväver mig. 

Det kväver mig att alltid behöva visa clown ansiktet. 

Alla normer kväver mig.

Hur pratar vi om det svåra som ingen vill prata om?

Att hålla om varandra hårt hjälper inte alltid även om jag försöker. 

Pulsen dunkar i öronen. Människors ben rör sig i ett myller. Ljuden går in i varann, blir till luddig sorl. 

Gömmer ansiktet mot avgaserna. 

Hoppas på att depressionen försvinner i dimman. 

Tänk när vi får resa till en stor vit fin strand.

En kompis kom över till Elsa igår.

Elsa fick klåda i halsen 3 grr under kvällen men det försvann. 

De hade kul och badade och fnissade och sjöng och stojade. 

Själv planerade jag in hur en akut situation skulle se ut och om ambulansen kan ta med ett extra barn plus mig i krisfall. 

Kompisen har varit med förr. 

Både med ambulanshäntning och skjutsning med en liten kräkande Elsa i baksätet. 

Så hon är van. Hon vet vad som gäller. 

Så vi tog oss igenom kvällen. 

Kanske som en "vanlig" familj?

Förutom att jag får hålla extra koll men är något lite lugnare iallafall. 

Tänk när vi kan flyga flygplan! 

När vi kan åka till en vit fin stor strand!

När hon slipper höra " rör inget"

miami beach

Det finns folk där ute som vill se hur en anafylaktisk reaktion ser ut...

Ta er en titt på vad anafylaxi innebär på google bilder. Läs om reaktionerna. 

Det finns folk där ute som vill se hur en reaktion ser ut. 

Ni bidrar inte med något bra genom er attityd och vilja att skada. 

Det räcker inte att man förklarar hur det blir tydligen.

Det måste tydligen upplevas. Grävas i och kollas så det stämmer ifall att vi försöker utgöra oss till något speciellt?

Så vi inte luras?

Ta er en titt på folk som svullnat upp totalt. 

En del överlever inte. 

Vill man leka med döden? För sitt egos skull? 

Skulle man leka med sitt egets barns liv?

Vill man orsaka någons död? 

Tankar i natten. Hon ville inte somna här. Tusen frågor. 

Nu äntligen sussar hon på kudden. 

Bild: Smulans.se

En tur till ica

Har inte förstått varför jag är så trött efter minsta ansträngning.

En tur till ica. Kommer på att jag glömt adrenalinsprutorna hemma. Det tar 8 min hem. 5 om jag springer. 

Bor högst upp så måste räkna med extra minut att ta sig upp. 

Hjärnan bearbetar varje detalj. Jag bestämmer att vi går snabbt in på ica och snabbt ut. Sen fort hem. Kan ringa min man om det skiter sig. Tar någon min mindre om vi båda springer, fast då måste jag springa med elsa på axlarna. Hon väger en del. 

Vi lyckas gå in på ica och ut utan allergi men hon mådde illa. Rycker åt mig en påse ifall att. Inget händer. Hjärtat slår extra hårt.

I affären säger jag " rör inget" varannan minut, minst. 

" rör inget!" Får mig att må illa efter en stund. 

"tänk på att inte röra något"

"där är nötter"

"det innehåller mjölk, rör inte. Medicinen är hemma"

Väl hemma. 

" rör inte trappräcket, det kan vara mjölk på det"

Så tjatigt. 

Väl innanför dörren... kolla så allt är i sin ordning. 

Sen undrar jag varför jag är trött. 

Som jag läste i En blogg av HG Storm.

stormvarningar.blogg.se

"När du rör dig, rör sig hela jorden." 

Popcorn!

Lycklig Elsa har lyckats gå på bio och ätit popcorn köpta på bion. 

Här kommer en bild på en glad Elsa. 

När blir nästa incident?

Bara väntar på nästa incident. 

Nästa täckta ilska. För det syns hos människor. Jag ser känslorna pysa upp i dem. 

Nästa grej.

På mötet sas " Ja det är så mycket kring Elsa" 

När blir nästa gång jag springer med hjärtat i halsgropen och orden " kommer hon att dö den här gången?"

Kommer hon att klara sig?

Hur mycket ska bearbetas. Hur mycket behöver jag bearbeta och hennes pappa?

Jag är full av ilska. Det är bättre att sammarbeta och finna lösningar. 

Men sen väcks lejonmamman i mig. 

När ska hon vara säker?

När slipper vi hålla henne i famnen med syrgas,, slangar, skakningar, svullen kropp?

Känns ganska hopplöst just nu. 

Gömmer mig under täcket en stund och hämtar kraft. 

Allt går om man bara vill.