Tecken.

orkar inte varje dag vara rädd.

Varje dag gå på lina över alla hinder.

Livrädd varje gång jag tittar på henne. Att jag ska se ett tecken på försämring.

Tecken att hon är på väg bort från oss. 

Så jag blir arg. För små saker. 

Irriterad och uppgiven.

 

De gör som de vill oavsett

Vinter nästan. Det går att se när regnet far förbi utanför fönstret. 

Träden är nästan tomma på löv.

Det knäpper i fönstren. 

Det känns overkligt att världen finns utanför som om vi såg på tv.

Alltid något icke nåbart, rörligt och omöjligt att fånga.

Livet låter sig inte tas till fånga.

Det gör som det vill oavsett.

Oavsett om vi skriker att det ska låta oss leva i lugn och ro.

Det lyssnar aldrig.

Stockholm under regn och gatlyktor.

Fastnar vid detaljer.

Hon har fått jordnötter på sig eller så var det i luften.

Det värker i bröstet, i ansiktet, i armarna.

På mig, av rädslan...

Efter 5 min börjar reaktionen lägga sig efter 2 aerius och bricanyl och en promenad.

Jag hör hur jag skriker till hennes pappa för jag orkar inte mer.

Kommer det komma en dag då hon inte finns mer?

Jag hör om Mjölkindustrin som stämt Oatly.

Om hur bra komjölk är. 

Hör hur viktigt det är med jordnötter på pubar.

Jag orkar inte mer. Men jag reser mig igen, imorgon.

Imorgon.

Läkarbesök

Läkarbesök och näsprov, halsprov och Xolair.

En envis hosta som inte ger sig.

Läkaren skulle skriva till Astrid Lindgrens barnsjukhus för desensibilisering av mjölk. Hon sa att det ännu är på forskningsstadie och att de inte haft fler än 2 st som gjort detta... alltså med mjölk.

Hon kommer även få fler sprutor mot pollen och pälsdjur.

Hoppas nu att hon får detta. 

Det är tydligen tidskrävande. Det är ok, om hon senare kan få ett bättre liv.

Spänd igen

Möter många som säger..." ja jag borde vara tacksam att mina barn är så friska, när jag hör om Elsa"

Det kan vända rätt snabbt.

Allt är inte för givet. Absolut inte livet. Olyckor, sjukdomar, självmord. 

Nu blir det city akuten imorrn och koll av hennes hosta och täppta näsa. 

Hemma från skolan igen. Läxor hemma. Ompyssling. Pyssel. 

Ligger nu här och är rädd att somna. 

Trots att det är en förkylning är jag på helspänn. 

Avskärma sig

Doktorerna höjer på ögonbrynen när de ser testresultatet för mjölkproten känslighet.

Över 100 får hon i känslighet.

De säger att det är ovanligt men jag säger att jag känner till andra. 

Jag avskärmar mig. 

Det har hänt att jag dissosierar. 

Timmarna går. 

Vid dissociation är det vanligt med en upplevelse av att omgivningen eller händelser verkar overkliga, Har jag läst och lärt av psykolog. 

Så kallad derealisation.

Åtminstone vet jag vad som händer. 

Det kan ske genom att (man) hanterar konflikter eller påfrestningar genom mentalt undvikande som manifesterar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik.

Du vet att jag älskar dig va, Elsa?

Skogspromenad till stranden.

Ränsar tankarna och vädrar lungorna.

Vid stranden sa hon " Du vet att jag älskar dig va?"

Frost på gräset ser ut som florsocker

Stannar i sängen extra timmar. Lite ljusglimtar. Min man är hemma idag iallafall. Han går på Stockholm universitet.  

Har fina solrosor på bordet. 

Hade en trevlig morgon trots lite oro över Elsas puffiga kinder. 

Höstluften känns skön i lungorna. 

Som kontrast till depressionen färgas löven i alla möjliga färger nu.

Frost på gräset ser ut som florsocker. 

Imorse kände jag mig lite glad.