De gör som de vill oavsett

Vinter nästan. Det går att se när regnet far förbi utanför fönstret. 

Träden är nästan tomma på löv.

Det knäpper i fönstren. 

Det känns overkligt att världen finns utanför som om vi såg på tv.

Alltid något icke nåbart, rörligt och omöjligt att fånga.

Livet låter sig inte tas till fånga.

Det gör som det vill oavsett.

Oavsett om vi skriker att det ska låta oss leva i lugn och ro.

Det lyssnar aldrig.

Stockholm under regn och gatlyktor.

Fastnar vid detaljer.

Hon har fått jordnötter på sig eller så var det i luften.

Det värker i bröstet, i ansiktet, i armarna.

På mig, av rädslan...

Efter 5 min börjar reaktionen lägga sig efter 2 aerius och bricanyl och en promenad.

Jag hör hur jag skriker till hennes pappa för jag orkar inte mer.

Kommer det komma en dag då hon inte finns mer?

Jag hör om Mjölkindustrin som stämt Oatly.

Om hur bra komjölk är. 

Hör hur viktigt det är med jordnötter på pubar.

Jag orkar inte mer. Men jag reser mig igen, imorgon.

Imorgon.