måndag 22 juni 2015

Heshet

Igen. Sjukhus. adrenalin, betapred. 
Igen. Röda kinder, heshet. 
Täppt näsa. 
Det räcker med att en kompis kommer över så reagerar hon.
Först svagt och sedan långsamt stegrande. 
Nu blir vi kvar på sjukhuset. 
Varenda trauma gör sig påmint. 
Lika bra att gråta


söndag 7 juni 2015

Vardagen

kroppen sjunker ihop. 
Vad är denna dags krig? 
Kriget måste bli vänlighet och förståelse. Jo jag vet det. 
Jag börjar ofta med det. Att förklara och förklara. Men ofta är det starkt motstånd. En slags ide om att vi överdriver. En sköterska och en doktor måste slå in spiken. Och den svider och irriterar. 
En traumatisk händelse skapar ångest. Flertalet händelser gör ännu ondare och mörknar ännu snabbare. 


Lägg er kränkthet någon annanstans

Kränktheten som växer när jag inte låter Elsa äta borta. 
kränktheten som växer till elakhet. 
Om Elsa inte äter maten hos kompisen får hon heller inte komma in och leka, då hon ätit förut och det har gått bra. 
Jag vill inte ha era problem får jag höra.
Vad är problemet med att inte äta?
Men ett misstag och vi svävar igen, i oroligheten, ovisshet. 
Nej. Jag litar inte på många. 
Någon bulle eller kaka, men inte stora festmåltider. 
Det handlar inte om personens kränkthet. 
Det handlar om otaliga besök på sjukhus. 
Allergier ser olika ut. Om man är expert på sitt barn betyder inte att man vet en annans förlopp.
kränktheten har gått över i " lyssna inte på mamma"
Lägg er kränkthet någon annanstans. 



onsdag 3 juni 2015

Ett par meter

Känslan när någon beskriver vår situation med respekt och empati är oslagbar.
Vi hade ett möte om mjölk i klassrummet. 
Det blir inget mer sådant.
Hon har nu fått sin avlösare också och de har varit på toys r us.
Jag har vågat släppa henne ett par meter innan skolbyggnaden. Liten blir större.
Jag hoppas du vet att jag älskar dig. 


onsdag 13 maj 2015

Ta mig tillbaka

Jag tror jag har funnit mig i det här livet.
Hon frågade mig imorse om hon kommer få åka till USA någon gång. Vi kan bara hoppas. 
Jag skriver inte så mycket längre utan har hamnat i ett slags vakum. När jag vidrör känslorna slår de ut i full blom så det är med tveksamhet numer. 
Hon har fått en " avlösare" och jag hoppas hon kan känna lite frihet nu. 
Träden slår ut i ljusa färger. Gräset.
Längtar tillbaka som i denna sång...
Ta mig tillbaks, tillbaks till vår skog. Det var vi som skrev historierna där....






tisdag 21 april 2015

Att något är svårt är ingen ursäkt

Läser ibland Eriks sthåls blogg. 
Det är bara att googla på hans namn. Han lider av en ovanlig blodsjukdom Wiskott–Aldrichs syndrom. 
Han skriver såhär:
Men vet ni vad? Idag sprang jag en kilometer på ett löpband trots att kroppen är ruskigt sliten och det var svårt att ta sig ur sängen. Hade du frågat mig för tio år sedan om det skulle vara möjligt hade jag tvivlat. Att något är svårt, är inte ursäkt för att låta bli att försöka, oavsett det är sjukdom eller om det är att ta steget i karriären som skrämmer dig. Det kommer vara tufft, det är inte enkelt och många gånger kommer både du själv och andra tvivla på om du gör rätt. Utveckling och galenskap ligger förvånansvärt nära varandra ibland.
Saker som kommer gratis, är sällan värda lika mycket som saker du jobbat hårt för att lyckas genomföra.
Utmana dig själv vare sig du är chef, anställd, sjuk, frisk, idrottare eller knypplingsexpert.

---

Så att något är svårt är inte en ursäkt  för att låta bli att försöka.


tisdag 14 april 2015

Det ena avlöser det andra

Avlösarservice godkänd. 8 tim/mån. 
Igår kom hon hem svullen om läppar och i munnen. Hon berättar att de ätit glass i klassrummet. Igen.
De kommer hävda att hennes svullnad är något annat. 
Jag orkar inte mer. Nu blir det rektorn och mer i tyg och påminnelser. 
Förra veckan kom hon hem för 14 :e dagen i rad och berättar att klasskompisar sagt:

fet läpp
fett mycket hår på armarna du har
Du tror du är cool
Du tror du är fin
Du sjunger fult
tjock kind

Då berättade jag för rektorn och det gick bra. Än så länge.
Hon pratade med dem alla inblandade. 
Men tydligen sägs fula saker i klassen hela tiden.
En ide vore att prata om allas lika värde?

Överstressad.
Allt som ska göras. Alla argumentationer. Försvar.
Rädslan och sen kommer natten när allt är tyst och känslorna går att höra.