Det finns bara en som Elsa.

Idag går flera hundra barn till skolan. 

Så som alla skriver är de förväntansfulla. De flesta. 

Inte Elsa så mycket.

Hennes kontaktperson har slutat vara i hennes klass. 

En ny kommer. 

Jag stressar att hitta Elsas sjuksyster som introducerar mediciner och hon ska höra av sig under dagen.

Klump i magen. Mardrömmar om glömd medicin. Om folk som inte förstår allvaret.

Det finns bara en som min Elsa.

Försöker vila, men det känns som jag faller. Jag blir tyngdlös.

Nya kläder, nya frisyrer, tävlan om snyggaste väskan eller pennskrinen.

Fokus tas från vad som är viktigt.

Att alla mår bra.

Så är det inte.

Idag som jag sa, går hundratals till skolan med klump i magen och liemannen efter. 

Svart.

Dagligen läser jag om föräldrar vars barn utsätts för missförståelse. 

Jag är livrädd. 

De säger "var inte rädd"

Men jag kan inte sova igen.

Jag behöver hålla hennes hand.

Ha tillit...

Men jag kan inte.

Inte efter den ambulansfärden.

Inte efter någon ambulansfärd.

I lila nike skor som hon valt själv gick hon idag till skolan. 

Hej igen....

Det har varit för mycket i sommar. Helst vill jag glömma alla allergier. 

Hon ser friskare ut nu. Rosiga kinder. 

Men gårdet mer än 3 veckor utan xolair går det neråt. 

Jag kollar på möjligheter att åka en kort sväng utomlands tillsammans med henne. 

Kanske England.

Så tycker hennes läkare. Inte för långt än.

Inte dags än.

Det längsta vi planerat är Legoland nästa sommar. Åka igenom Danmark och upp till Skagen. 

Det känns obehagligt att veta att utan Xolair blir vardagen lika svår igen.

Allt är i händerna på läkare och politiker.

När kommer vi få bekosta all medicin som privatpersoner?

Ingen ambulans.

Sommaren. 

Minnen vaknade till liv och det har tagit tid att få pusslet någorlunda tillrättalagt. Gamla minnen från min barndom. 

Sommaren fortskred förutom det utan svår allergi. Lite nästäppa och kli i ögonen bara. 

Vi hann med en hel del. 

Sommaren då vi kunnat leva utan döden i ryggen. 

Arvika

Soludds frukost. 4 dagar å ingen allergichock.

Natt

Tänkvärt...

Varje dag måste jag kolla upp så hon inte särbehandlas. 

Varje gång gör det lika ont i hjärtat.

Snälla människor sluta särbehandla.

När våra barn växer upp kommer de att göra som oss. Inkludera varandra eller utesluta.

Vad är det viktiga i slutändan? 

Perspektiv

Så blir då resan till värmland av snart.

2 veckor.

Denna sommar blir inte likt den andra.

Denna sommar kan vi förhoppningsvis njuta mer.

Det handlar om perspektiv på tillvaron.

I mer än 3 veckor har jag inte kunnat andas normalt. Hållt på att svimma när jag bara ska handla. På riktigt allvar tänkt... Kommer jag attklara mig?

Men sen igår så går det lättare. 

Då går en gammal lagning i tanden sönder. Halva tanden ramlar ut.

Men jag känner mig inte ledsen för det. Inte ens för pengarna det kommer kosta.

Jag har lett hela dagen. 

Min tand är liten i jämförelse med lungorna och vad som betyder något.