Minuter av glädje är värda timmar av rädsla.

Vi planerade besöket till leklandet i detalj med våtservetter var tredje minut och inga händer i munnen.

Hon var jätte lycklig och sprang runt som en virvelvind. Kramades och tjoade. 

Hon ville snurra i en slags karusellsnurra som jag puttade igång.

Lite för mycket... Sen blev hon väldigt illamående och låg i mitt knä med huvudet i 10 minuter tills jag insåg att vi måste gå.

Läpparna kliade.

Vi tog oss iallafall ut. Gick långsamt hem med en påse i handen, ifall att. 

Snön föll igen.

-Mamma, jag mår illa. Var tredje sekund. Aj... läpparna.....

Mer Allergimedicin. 

-Mamma! Illa, jag mår illa.

Det spelar ingen roll vad vi gör så slutar det dåligt, Vi försöker och försöker om igen. Kritik mot än det ena än det andra. Bortförklaringar och allmänt ointresse eller så önskar vi att vi var som "er" andra. Att leklandet var en liten paus och en plats att leka av sig. 

-Det var värt de där minuterna

Säger hon. 

Det känns bra ändå att minuterna av glädje övervinner timmarna efteråt av   ångest. 

Rädslan blir frustration och irritation och panik. 

Det är ingen ide att jag döljer det. 

Det sipprar ut. 

Ingen ide att låtsas. Det syns ändå.