torsdag 27 februari 2014

Elsas mammas minnen.

Det är märkligt hur minnen väcks till liv igen.
Astma och kronisk bronkit gjorde mig ständigt sällskap som barn. Det blev mindre och mindre med åren eller så ignorerade jag det bara.
Nu är det problem igen, minnena hopar sig. 
Hur länge orkar en människa som sjukvården öst i mediciner hela livet?
Höga doser kortison. Som fått sprutor i låren med kortison var tredje dag i 3 år.
Respirator, penicillinkurer, syrgas... adrenalinsprutor i bröstet. 
Hur länge orkar kroppen undrar jag här från min säng.
Jag är inte verklighetsbaserad i min undran tycker några. 
Men att undra är min rätt.
Astma förvärras av stress. Stress blir värre av astma. Att därpå vara känslig. Högkänslig person, gör det svårt att komma till rätta med.
Så, hur länge orkar kroppen?
Hjärtat?
Ångesten påtaglig då luftrören krampar. Även medicinen kan ge mig kramp. Jag söker svar hos andra
- kommer jag att klara mig? Hur gammal blir jag?
Men det finns inga svar. 
Så kommer ångesten igen som en ångvält. Jag vill inte dö som min mormor. I astma. 
Plötsligt längtar jag ut. Till naturen. 
Sjön. Måsarna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar