Bara en väg fram

Stunder då livet ter sig som en öken.

Allt är kargt och saknar frukter.

Man går mil efter mil och saknar liv och vatten.

Det känns så inuti.

Varje gång hon tittar hoppfullt på mig

och ber om något så enkelt som bio, 

Måste jag planera.

Säljs nötter? Jordnötsringar.

Är sätena rena? eller kladdiga från mjölk? 

Det kräver en filt att täcka över sätet med. Hemma poppade popcorn som hälls över i deras popcorn kartong.

Sitta nära itgång, ifall att.

Hon önskar gå på leklandet med kompis- svaret är nej om jag blir ensam med dem... Ifall vi måste åka den där ambulansen igen. 

Hon älskar djur och idag gick det inte att säga fler nej.

Hon fick titta.

Hon klarade det med några hostningar. 

Vi går igenom öknen och det är svårt men vi tränas. 

Det finns bara en väg frammåt läste jag och det är rakt igenom.

Det finns inga genvägar. Ingen snabb väg bort. 

vi går utan att orka.