Jag önskar att detta kunde vara som en bra film.
Att någon räddar oss.
När tåget far genom tunnlarna och jag inte vet vilket håll allergin tar.
Jag är ledsen för att det inte blir muntert men det är också mitt andrum här.
I slutet av bion blev hon täppt i näsan. Klåda i ögon och i gommen.
Röd på ena kinden.
Blek.
2 Arius. Ut i luften.
Sätta upp håret. Tvätta av med våtservetter.
Säger något för att lugna hennes oroliga ögon med mina lika oroliga.
Hon vet att jag är rädd.
Vi går bort mot t -banan och på vägen ser vi tiggare som tvättar håret över en gatubrunn.
Några ligger på madrasser.
Hon tänker på dom hela vägen hem.
Vi tar oss hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar