Hon reagerar på ketchup. Det har gått bra med det ibland, men inte idag.
Ena halvan av ansiktet svullnade.
2 Aerius och Bricanyl.
Allergin flyttar sig genom kroppen.
Ena sekunden i kinden, andra i gommen eller under ögat.
Det är lätt att förvirras.
Fram med sprutor igen.
Förbered för det värsta.
Men idag blev hon rädd. Kröp upp som en boll hos Devon och började gråta.
Du är ju inte rädd för sprutor annars, sa jag.
Idag var det som om det klickade till i henne. Att det är allvar.
Inte bara snälla sköterskor. Utan om döden.
Hon sitter uppe och funderar på livets frågor- varför föddes jag. Varför dör man?
Vad gör vi här?
Ja säg det... Ensamma, rädda, förvirrade, svävande i intet på ett blått klot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar