Blir inga mer kalas med kompisar till Elsa som klagar på maten för den är för smaklös eftersom hon inte KAN äta annat och inte ens ha i närheten annat.
Bortskämda ungar.
Ja jag vet. Det är bara barn men att höra klag varje dag är tungt.
Hennes hår luktar ej parfym- nej därför att parfym gör henne hostig och problem att andas.
Deodorant tycker kompisar att hon ska ha för de har ju- Hon får eksem av det.
Hon orkar ej springa fort länge- hon har astma. Svårt att få in och framförallt ut luften.
Coola kläder- hon kan bara ha bomull och fleece, annars kliar det.
Osv, osv.
Det gäller och vara stark!
På andras kalas utsätts hon för fara. Livsfara. Har aldrig klagat att hon inte fått mat ens. Hon går ofta hem ledsen men säger inget om det till kompisar.
Hon vill också ha tårta. Ha mat. Vara med.
Så när hon äntligen får ha eget kalas så har de mage och klaga. Jag blir så ledsen.
Vad får barn för uppfostran?
Nä. Inga mer kalas.
Vi har det själva. Vi åker till kolmården och firar den med girafferna eller i en bil bland lejon.
Mycket bättre.
Tråkigt att kalaset gick så, men hur mycket information fick barnen innan?
SvaraRaderaAtt skriva en extra lapp med korten där man förklarar för barn och föräldrar vad som gäller borde ju fungera bättre. Vet att det har fungerat i min bekantskapskrets när barnen har vissa allergier. "Vi kommer att bjuda på korv med potatismos eftersom X inte tål vete, "Parfymer undanbedes på grund utav svår astma"... När jag var tränare och förberedde småflickorna på cup fick vi med en lapp där det stod att vi inte fick ha med citrusfrukter då en tjej i ett annat lag var fruktansvärt allergisk och inte ens fick ha kontakt med det, och sedan en beskrivning vad vi skulle göra om vi såg en allergisk reaktion ändå. Om det inte hade varit för den lappen hade det aldrig gått för cupen hölls i mellandagarna då i stort sett alla deltagande familjer har citrusfrukter hemma.
Vad jag har upptäckt är att barn oftast klagar för att det är nytt och för att de inte vet, att förklara ordentligt för barn i tidig ålder hjälper väldigt mycket på vägen. Ge det en ny chans, det är viktigt för henne att få ha sina vänskaper och vänner också!
Hej!
SvaraRaderaTack för tipset:)
Det är mest klagandet som varit jobbigt och att hon blir så ledsen för det.
Kanske lapp om det med då? Förklara varför tex.
Vi tänkte glass och korv. Enklast och så slipper vi höra " äckligt, smaklöst" osv....
Man kan ju testa :)
RaderaMen jag tror att barn accepterar det bättre om de vet. Varför,hur,när,var,vad liksom. Det kom inga fler frågor när jag väl satte mig ner och förklarade ordentligt, till skillnad mot min kollega som höll på att explodera av alla "Varför det?".
Sedan är det ändå en balansgång hur mycket man ska säga, vad man ska säga och hur man ska tänka men jag hoppas att barn och föräldrar lyssnar bättre. Det är synd att hon ska gå miste om ytterligare en sak som är så enkel att åtgärda.
Men som med glass och korv kan man göra det roligare genom små saker, nu har jag väldigt dålig koll på hur mycket som hon kan äta i de kategorierna så jag ber om ursäkt.
Glass - massa skålar med strössel, såser, gelégodis och frukt att blanda ner i "vanlig"glass och göra den till egenvald smak.
Vi hade det på en avslutning med sojaglass (tror jag att det var...) och den oväntade favoriten att ha i var rice krispees flingor.
Då hade jag skrivit lappar som de fick hem där det kortfattat stod att X och Y som de visste inte tålde mjölk och att vi ändå skulle fira med glasscafé, men att det kunde vara bra om de hade ätit middag innan.
Det gick över förväntan :)
Ja, jag tror att Erika helt har rätt, att förklara ordentligt innan gör att det går bättre. Om barn och föräldrar inte vet varför man inte får äta det och det på kalaset, som man brukar få på andra kalas, så kan det ju tyvärr bli frågor och gnäll.( Jag blir också sur på ouppfostrade ungar!) Jag tror att empatin för allergiker skulle bli mycket bättre om vi "andra" bara fick veta och det i en sansad ton. Många gånger kan jag uppleva att allergiker och anhöriga är ganska burdusa och kräver att man ska veta och förstå. Jag kan förstå att man är väldigt rädd eftersom det kan vara livshotande att få i sig fel saker. Men en sådan attityd blir tyvärr ofta kontraproduktiv. Folk blir arga, för de visste inte och vill förstås inte göra någon illa, men blir ändå behandlade som att de utsätter allergiker i fara medvetet. Risken är då stor att folk, som barn och föräldrar, vänder sig bort från det drabbade barnet. Det är för jobbigt att umgås, inte för att man måste ta hänsyn till allergin, utan för att det hela tiden från allergikern eller föräldern är taggarna utåt, inte en vänlig upplysning. Jag har själv varit med om detta, vid ett möte ställde sig en kvinna upp och i en mycket krävande och aggressiv ton sade att vi fick minsann inte äta några citrusfrukter för hon var allergisk. Naturligtvis sa alla att det ska vi förstås inte göra. Men vi var flera som efteråt var förbannade och sa att hon nog kunde ha sagt det på ett trevligare sätt. Att vara krävande hjälper inte någon, de som blir tilltalade blir sura och den som lider av allergin riskerar att bli än mer isolerad. De flesta människor vill verkligen väl och vill på intet sätt förstöra för någon som har det svårt, men man får nog ta och ge från alla håll - detta eftersom jag läst tidigare inlägg om att du förefaller tycka ( ursäkta om jag har fel!) att skola och barn och föräldrar i klassen inte tar hänsyn till din flickas allergier. Jag känner föräldrar som har barn med funktionshinder som vid klassmöten helt enkelt berättat om barnets sjukdom och vad de andra barnen och alla runt omkring bör tänka på. Detta har tagits väl emot och föräldrarna kan hjälpa sina barn att bemöta sin kompis på rätt sätt. Kanske detta skulle hjälpa din flicka ,så att de andra barnen visar henne större hänsyn? Jag menar inte att vara elak eller lägga sten på börda, bara ge en liten synvinkel hur det kan se ut från "andra" sidan. Jag har själv ingen allergi, utom mot kyla som ger mig nässelutslag och hamnar jag i kallt vatten så får jag troligen en sådan utricariachock att jag dör, men jag är vuxen och kan göra mina egna val. Jag behöver ingen vuxen som kämpar för mig. Jag är själv förälder och kan, hoppas jag, mycket väl förstå den ångest som följer att ens barn kan när som helst hamna i ett livsfarligt tillstånd. Att man aldrig vågar slappna av måste vara förfärligt. Men jag tror som sagt på mer vänlig upplysning, det borde underlätta er situation gentemot kompisar! Lycka till och hoppas hon får ett fint och trevligt kalas nästa gång!
SvaraRadera