Idag lämnar jag en skola i tårar.
Det värker i kroppen.
Det är blött i hela ansiktet.
Jag bryr mig inte om förbipasserande. Inte buss passagerarna. Inte om hur högt jag gråter.
Jag trodde. I min enfald att jag på detta ställe kunde få äta fikat/lunch för att jag 3 grr föranmält.
Då de varit trevliga och sagt att allt är under kontroll.
Det är inte under någon JÄKLA koll.
När jag ber om specialmaten får jag svaret
- här är laktosfritt och glutenfritt
Varpå jag upprepar
- jag beställde mjölkfritt. Samt skrev ingående vad det betyder.
samt att jag äter ej kött.
- Jag gör en ostsmörgås då, svarar hon.
- Ost är mjölk!
- Det är inte mjölk. Laktosfri ost.
Nu är hon irriterad.
Här tappar jag tron och orken.
Jag berättar att det är inte samma sak och all info runt det.
Att det inte går att förväxla. Att det finns människor som kan dö av det.
- Vill du ha knäckebröd då? Frukt?
Men jag säger att jag måste äta under dagen för att orka.
Dagen skulle blivit lång.
jag säger att om man ej har mat så kan man ju meddela mig. Om man inte kan laga, meddela mig.
Sen borde jag förstått.
Att det är ytterst få som förstår.
Det är de mammor och de allergiska och en del doktorer som förstår.
Det poppar upp bilder från akuten. Akutrummet. Hennes svullna ansikte.
Nu ska jag samla mig. Skriva ett brev till dom och rektorn. Sen om hur intervjun var(riktigt dömande).
Jag gråter hela vägen hem och nu hoppas jag att jag åter igen reser mig.
Hittar rätt väg och orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar