Att vakna varje morgon och slåss mot en drake trodde jag mest fanns i sagor. Att kompisar inte tror henne när hon säger att hon inte kan äta äpple och vill att hon ska pröva. Att hålla koll på mediciner hon får, så hon inte dör av dom. Att inte lägga ner kampen för att få ett liv värt att leva. Att kunna resa utan rädslor för nötter på flygen. Att våga lita på min egen intution och på vad jag tror är bäst för mitt barn har inte varit lätt! Att prata emot fördomar och informera, ibland i detaljer. Försöker få henne att förstå att hon är mer än sin allergi.
Vi slåss mot att inte bli sedda som hysterisk överdrivet oroliga. Att inte bli ifrågasatt, skakad på huvudet åt är faktiskt som att slåss mot en drake. Jag har försökt den milda mjuka vägen i sju år, gå runt draken, be till den, smyga runt den för att inte störa. Målet är ändå att övervinna draken.
Foto taget från google. Fotograf/ide okänd.
Usch vad jobbigt. Jag tyckte det rack när yngsta dottern var laktosintolerant. Råkade hon få mjölk i sej fick hon ont i magen. Hon var hos en vikarierande dagmamma som jag fick förklara för 5 dagar i rad att hon inte tålde mjölk. Fick förklaringen flera år senare - hon brukade ge sina dagbarn pannkakor!
SvaraRaderaOj oj vad jag känner igen mig.
SvaraRaderaH är 19 år idag och har skrivit en bok om sitt liv som allergiker/barnreumatiker.
Jag har träffat hennes gamla assisten från dagis ett par ggr och nu i efterhand har hon berättat hur stark jag var som kämpade så för H när alla/många tyckte jag var en hysterisk mamma.
Stå på dig för du känner ditt barn bäst.