Det kunde ha blivit mycket värre... eller hur?

Saker man planerat. Saker man trodde skulle bli som man ville. Livet har sina egna tankar. 

När livet känns som en käftsmäll. 

Varje steg är tjockt och tungt. 

Det handlar som sagt om acceptans. Livet går ju vidare ändå och en själv med det. 

Acceptans är mycket svårt. Det handlar om att acceptera med hela kroppen och sinnet. Om och om igen får man rikta in sig på det. Att streta emot skapar bara extra lidande. 

Att sedan ändra sina tankar och finna mening och sammanhang med varför det blev såhär. 

Det kunde ha blivit mycket värre. 

Nu är det (bara) att vi isolerats. 

Det finns folk utan mat och tak över huvudet och ändå är tacksamma. 

Jag är glad att jag fick just Elsa. Hon kommer lära mig att vara tacksam för vad jag har. 

Jag är glad att jag fick Elsa. Hon kommer lära mig att livet inte är en självklarhet. Att ta vara på stunderna även om jag blir frustrerad ibland. 

Jag är glad att jag fick just Elsa. 

Kanske ska hon lära mig något jag måste lära mig. 

Undrar vad det är...