Det går inte att försköna. Det är ingen tv show. Det är på riktigt. Jag får släppa alla mina drömmar och inse att livet blev inte som jag trodde.
Jag orkar gå till jobbet och sköta hemmet och Elsa. Det är ungefär det. Det är inte bara oro för dagen. Det är oro för framtiden, tonåren och Elsas vuxenliv. Kommer hon att diskrimineras? Kommer folk ta henne på allvar? Det låter så osannolikt att kunna dö av komjölk... och bara en hundradels droppe.
Vad ska hon jobba med?
Pratade med en annan allergisk kvinna idag som sa att hon ofta fått fråga män vad de ätit innan de får pussa henne. Hur lätt blir det i tonåren? Att rabbla upp 22 allergier för killen som hon är kär i.
Hur blir det på fester?
Mitt mammahjärta gör så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar