Pulka och snö! Elsa är överlycklig! Håret står på ända och rosor på kinderna. Hon och pappa har varit i pulkabacken med den nya pulkan och nästa helg ska vi ge oss på att hälsa på en kompis.
Sprutorna börjar bli vardag för henne.
Vikten börjar komma tillbaka efter magsjukan, men humöret svänger. Vi måste komma ut mer till folk.
Det är mest en väntan nu tycker jag.
En väntan på mer effekt av xolair.
Läser människors negativa kommentarer till allergivänliga tåg.
Blir helt matt. Orkar inte ens skriva om det just nu.
Hur kan en påse nötter vara nödvändigt på en tågresa?
Hur kan man ens jämföra det med nödvändigheten att andas?
Varför har folk rättigheten att äta nötter i offentlig transport? Vi har väl rätten att överleva?
Tycker det är lite begärt.
En vagn med särskild hänsyn?
Tänker på mamman och hennes barn som fick sitta mellan vagnarna en hel resa för att någon vägrat sluta äta nötter. Vad säger det om de här människorna?
Vad säger de om de själva drabbas?
gonatt!
Men shit, hur svårt kan det vara att inte äta nötter på tåg? Så fruktansvärt beroende kan man knappast vara, det är väl bara att vänta tills man kommer hem. Jag trodde de flesta visste hur allvarlig nötallergi kan vara men tydligen inte (fick dessutom en helpuckad kommentar sagt av en jobbarkompis ang nötallergi för ett tag sedan. kvävde en impuls att få ett psykbryt på honom)
SvaraRadera