Så kommer de här dagarna då jag bara inte orkar, men måste ändå.
Dagar som är som labyrinter och det är återvändsgränder överallt.- välj en annan väg - du platsar inte här.
Jag hinner inte med i hennes energi. Hon är snart snabbare än mig i vattnet på badhuset. Hon tänker snabbare. Hon dyker och hoppar och jag undrar om hon själv kan komma upp igen. Jo då, som en liten frustande säl.
In under vattenfall och in i vattenvirvlar.
Efteråt. parfymer i omklädningsrum,hårsprayer, deodoranter, starka champoo... Jag hoppas att det just denna gång ska gå bra... det gör det.
Deras lilla resaturang är osäker att sitta i, så vi sätter oss på en bänk. långt ifrån andra, försöker se en tv skärm som visar bolibompa. Vi äter medhavd mat.
Hon mår illa. Hon har ont i magen. Jag vet aldrig om det är en allergisk reaktion eller ett vanligt illamående. Eller om vattnet i bassängen bara var för kallt för henne. Eller om det berättar att hon är ledsen.
Det går över och vi går till tunnelbanan. När vi satt oss kommer en dam med en godispåse. Choklad? nötter? jag tittar och tittar bort och tittar. Jag orkar inte-ekar i huvudet- orkar inte- måste.
Hon lägger sig mot min axel. Damen slutar att äta.
Jag påminner Elsa att inte hålla sig i nått annat än mig... annars brukar hennes ögon börja klia när hon sen petar sig i dom.
Jag är så trött så jag går in i saker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar