Hon är inte rädd

Hon är inte rädd för sprutor alls. Det är så hon säger. Hon grimaserar lite bara och säger knappt aj. Vad hon ser är det rosa bandaget och dripp droppet i droppet. Drip drop drip drop.

Hon ser sängens fjärrkontroll. Med den åker hon ändå till himlen skämtar vi... och ända ner till helvetet....

Hon ser sockerbitarna och juciepaketen. Trots att allt det där finns hemma redan. 

Hon trycker på knappar och vill inte ligga still, trots att doktor säger det. 

Hon vet vad som är låg syresättning och vad som är normal.

Hon älskar även utsikten och stegen utanför dörren. Jag minns dom här ljuden från min egen barndom. Jag övar att vara närvarande, att inte stänga av... hon är närvarande i livet varje minut.