Jag undrar om hon vet.
Fast jag berättar allvaret för henne.
Vet hon hur vi nästan tippar över kanten?
Hon ser det ljusa. Vi är rätt olika jag och hon. Hon ställer stolt upp sin 6:e
ambulans nalle på hyllan. Men Elsa är inte rädd för några sprutor, hon ser bara fram mot piggelin och sjukhusskjortor.
Det här är Elsas värld, och det har blivit vår. Vi guppar runt med risk att halka i båten och försvinna ner i det djupa svarta.
Det är ju det som hör livet till. Jag har bara Elsa till låns.
Hon älskar clownen på sjukhuset. Jag har sagt att jag också vill bli sjukhusclown. Det tycker hon om.
Jag håller hennes lilla hand som börjar bli stor nu... Jag undrar om hon vet hur mycket jag älskar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar