onsdag 30 april 2014

Elsa 8 år.



Ikväll blir det tårta med frost tema.

Knoppar

I trappen där våren tittar in. Där blomman förbereder sina knoppar, berättar hon för mig att hon inte längre minns. Hon minns inte längre hur det ser ut i ambulanser. 
Jag frågar om hon saknar det.
Hon saknar det inte. 
Vi går förbi körsbärsblommorna och myrorna som precis vaknat.
Vi går vägen jag så många gånger sprungit, ovetande om hon kommer överleva eller skadas. 
Vi lyssnar på skatorna och måsarna.


tisdag 22 april 2014

Skadorna som inte riktigt läker



Sommaren är här känns det som. Grillukt och måsar som skriker. 
Jag är på min vakt, men livet vi levt känns långt bort nu. 
Det kliar på henne och hon har eksem, men jag smörjer och är inte beredd för det värsta längre. 
Depressionen är kvar. Gjorde ett försök att avstå medicinen men det fungerar inte än. Jag reagerar på ambulanser direkt. Måste sitta ner. 
Hur är det att förlora ett barn?
När jag måste behandlas för traumatiska upplevelser?
Jag tänker på Elsas vän som har haft en svår sjukdom och hur de kämpar sig igenom. Balanserande på en lina. 
Ovetande.
Här sitter jag med min gamla rädsla som inte lämnar mig.
Skador som inte riktigt läker av sig självt. 
Det räcker att pilla på sårskorpan så sipprar blodet fram. 


U.S route 50. Know as America's most lonely road.

onsdag 16 april 2014

sprutor och blodprov

Igår fick hon fyra sprutor. 2 blodprov och 2 xolair. Hon klagar inte. 
När skolan ringer åker hjärtat upp i halsgropen för att sedan lugnas. 
Snart glömmer jag oron. 
Vi planerar hennes 8 års dag med släkten. 
Det här året blir nog bättre än förra.


torsdag 10 april 2014

I någonting måste allt stoppas...

Det känns märkligt att inte ha något att skriva om. Som om allt bara lagts i en burk och någon skruvat på locket. 
Men när jag berättar om mitt dåliga minne och chocken jag fick i november då kommer minnena tillbaka. Skakningarna. 
Fortfarande syns de blå sirenerna. 
Sen öppnas burken och all allergi ramlar ner där. 
Hon leker ute tills hon blir rosig och svettig. 
Elsa med den ömtåliga burken. 
Vi har fångat rädslan och döden i den. 
Det mörka och smärtsamma. 
Vill slänga burken över bord, men i någonting måste allt stoppas. Som med kärnkraftsavfallen. 
Vi gräver ner den. Hoppas att ingen gräver dit ner..


lördag 5 april 2014

Elsa kollar konst

Hon har skaffat sig intresse för det nonfigurativa. :) 



Agnes Cecilia

Agnes Cecilia. Boken läser jag för Elsa varje kväll. 
Hon ligger alldeles stilla och lyssnar.
Om spöket som dansar balett.
Om dockan som pekar och klockan som börjar gå. Om saknad och att känna att man inte "hör till".
Hon har ett annat lugn nu. 
Jag med.
Annorlunda.
Precis som om klockan börjat ticka igen. 

onsdag 2 april 2014

Astman nästan borta

Astman hennes har förbättras avsevärt. Efter pollen säsongen förväntas hon dra ner på sina astma mediciner då spirometrin knappt ens visar någon astma längre, tack vare Xolairen. 
Hon har däremot gått ner i vikt lite grann vilket oroar mig. Säg det som inte oroar mig när det gäller henne. 
Vi har slagit rekord i tid utan ambulansfärd. Hon har förlikat sig med tanken också. 4 månader!
Skruttet! nu väntar vi på desensibilisering- om hon nu får det!