Alla dessa möten man ska gå igenom

Namnsdagstårta med produkter gjorda av havre.

Carlsham och Oatly.

Detta var dagens höjdpunkt. 

På Coop stod en gubbe med små smakrätter och jag frågade om kexen var mjölkfria varpå hans svarade irriterat...

" jag vet väl inte det, snälla du"

Då pekade jag på paketet och sa

" jag kan läsa" och sträckte mig efter det. Han suckade då.

Då blev jag såklart arg och berättade att det är en simpel fråga och att han är där för att hjälpa kunder.

Gick.

Skitgubbe flög ur också.

Inte direkt inriktat på service här i Sverige. 

Fy vad förolämpande det är i sådana här situationer. Bara en liten testportion eller EN innehålls förteckning som han kunde ha läst igenom.

Eller kanske låtit bli att sucka? Fälla spydiga kommentarer? 

Eller ha dålig attityd. 

Roligt med tårta:)

Drar oss undan lite, till tystnad.

Efter ett tag måste väl människan acceptera det liv den fått?

Det kommer i alla de former. 

Vi måste kämpa oss igenom hinder och det tar enorm tid. 

Att övertyga någon om att komjölk kan döda kan ta en timme och sen tror de ändå att vi överdrivit.

Hörde några gubbar prata vid kyrkkaffet när vi var inne och tände ljus.

De hade fasta åsikter om komjölk.

Det var bara löjliga människor som inte kunde dricka mjölk, det har ingen dött av.

Jag avstod från att flika in. 

Vi satt lite i tystnad istället och tittade på stearinljusen. 

Om mjölk

Vill tipsa om denna länk 

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/uppsala-forskare-mjolkdrickande-kopplat-till-okad-dodlighet

Nätter

Det känns som det bara är natt.

Men mörkret har inte segrat över ljuset, sägs det. Viktigt är att inte vara rädd för mörkret och att stanna upp inför det.

Ljus ska finnas även om vi inte ser det alltid. Det ska finnas.

Jag kan inte sluta gråta. 

Gråta o stirrar ut genom fönstret,

när hon somnat.

Jag är ledsen för att det inte blir muntrare än så här.

Jag önskar att detta kunde vara som en bra film.

Att någon räddar oss.

När tåget far genom tunnlarna och jag inte vet vilket håll allergin tar.

Jag är ledsen för att det inte blir muntert men det är också mitt andrum här.

I slutet av bion blev hon täppt i näsan. Klåda i ögon och i gommen. 

Röd på ena kinden. 

Blek.

2 Arius. Ut i luften.

Sätta upp håret. Tvätta av med våtservetter.

Säger något för att lugna hennes oroliga ögon med mina lika oroliga.

Hon vet att jag är rädd.

Vi går bort mot t -banan och på vägen ser vi tiggare som tvättar håret  över en gatubrunn.

Några ligger på madrasser.

Hon tänker på dom hela vägen hem. 

Vi tar oss hem. 

Bio. Vi försöker....

Bio Sergel! Håll tummarna. 

Känns ändå tryggt på sjukhuset, Vilket vi får vara glada för.

Det känns ändå bra att det finns bra läkare och sköterskor. 

Det är mysigt på avdelningen där sprutor ges.

Det finns leksaker och ingen parfym i luften.

Snälla peppningar och tips. 

Lite fia med knuff.

Tack till er på Huddinge barn och allergi mottagning.