torsdag 2 januari 2014

Göra vad som krävs...

Ja. En traumatisk händelse kan utlösa depression. Speciellt om det också försigår andra stressande saker runtikring fick jag veta idag av psykolog. 
Gnistan liksom slocknade. Mörker. 
Jag ska nu bara vila och jobba och ta hand om Elsa och göra vad som krävs och ordineras. 
Skrivit brev till försäkringskassan. Vårdbidrag. 
ca 45 timmar i veckan lägger vi ner på extra omsorgt av Elsa, utöver vanlig omsorg av vad man ger ett barn normalt. Det är 6,4 timmar om dagen. På det måste Elsa också bara få vara barn som andra barn. lägg på 3-4 tim. (när hon inte är i skolan då) 
Plus vak på nätter ibland vid allergi, magont, illamående, spattighet av mediciner, svårt att somna, vakna mitt i natten.
Jag har vant mig på något vis iallafall i perioder... som varvas med tröttperioder. Men nu höll tröttperioden i sig. 
Vill bara förklara att allergier, eksem och astma kan vara ett funktionshinder. 
Det är inte lätt att hålla humöret uppe alltid. 
Det glittrar dock till när hon slängde in ett pappersflygplan framför näsan ner i disken med texten: Hej mamma jag älskar dig. 

3 kommentarer:

  1. Du gör ett jättejobb med allt, inte konstigt om du rasar ner i djupet mellan varven. Detta ovintriga väder vi har nu gör inte saken bättre... Hoppas du piggar på dig snabbt och jag hoppas verkligen att behandlingen funkar för Elsa. Gott Nytt År på Er!

    SvaraRadera
  2. Tack! värmer mycket!
    Gott nytt år till dig också!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Åh, detta känns igen! förutom att man ska vara vårdkoordinator för sitt barn, så måste man dessutom se till just det du skriver, att ungen får bara vara också. Och det kan vara minst lika jobbigt!
    Men det kommer att vända, vartefter Elsa blir äldre kommer hon ta mer och mer ansvar för sitt liv (som alla barn gör). Man slutar aldrig engagera sig, men det underlättar!

    SvaraRadera