onsdag 22 januari 2014

Jag ger mig aldrig, aldrig, aldrig...aldrig.

Klump i magen. Jobbig förälder?
Möte med skolan med allergisjuksköterska och personal. Förväntade mig skolsjuksköterska, rektor och rätt skolbespisnings kvinna, men det blev någon miss och det kom någon ersättare från bespisningen... rektorn valde att ta hand om barnen och låta andra vara med, men de droppade ju av.
Jag undrar. Om det var ert barn, hade ni då droppat av? 
Hade ni inte blivit upprörda över att inte bli respekterade?
Jag vet att det finns massor av barn. 
Så klart.
Men ett möte är ju ett möte som planerats. Förlorad arbetstid. 
Planeringen med telefonsamtal. 
Att information går in är viktigt. 
Det krävs att hon får extra uppsikt. 
Man kan tycka att då särbehandlar man henne. Men att inte ge henne denna uppsikt är att särbehandla. 
Jag tror att man vet. 
Bemötandet är dock viktigt. Det visar på att det tas på allvar. Som mitt första inlägg här då jag skrev.
"Ingen annan kommer att slåss för henne"
Vi slåss fortfarande för henne. Jag ger mig aldrig. 
Skulle ni inte gjort samma för ert barn?

1 kommentar: