fredag 6 november 2015

Jag erkänner.

Jag har inte gjort det ofta för jag är så ifrågasättande... men jag ber att hon ska bli bra. Jag erkänner. 
Att jag ska våga låta henne leva friare. 
Jag ber att jag ska våga be om bättring för det tar emot att erkänna mig rädd. 
Svårt att vara hjälplös. 
Det är svårt och surealistiskt att be. 
Men ibland återstår bara det. 
Jag ber för alla som hjälper henne. 
För mig själv att orka. 
Snälla be med mig för Elsa. 




3 kommentarer:

  1. Du är starkt som ber om hjälp!
    Ni finns ofta i mina tankar - du och Elsa och er slitsamma vardag.
    Jag önskar er allt gott!

    SvaraRadera
  2. Jag är med dig Mariella och ber för Elsa.

    SvaraRadera
  3. Jag är med dig Mariella och ber för Elsa.

    SvaraRadera