torsdag 14 november 2013

Vi lever

Jag lever på nått sätt vid sidan av.
Jag ser på. 
Jag vaktar varje steg och hennes händer som gärna vill röra allt. 
Det gör ont att säga nej. Nej.
Att vara levande men inte få delta. Hur många är vi därute? som inte blir betrodda? 

Det är så mycket hon missar. Så mycket vi missar tillsammans. 
Det blir så tydligt när vi drömmer att det är i drömmen vi lever på riktigt. Vi drömmer om att resa tillsammans. vi drömmer om somrar hos mormor, vi drömmer om lekland och om djur att lägga näsan i mjuk päls på. 
Det är i närheten till döden som livet blir mer levande.


2 kommentarer:

  1. oj jag blir så himla tagen av det du skriver <3 KRAM från Ingela som har en dotter som under sin barndom varit med om just detta..det är så fruktansvärt sorgligt och frustrerande

    SvaraRadera