måndag 18 november 2013

Hon skriver...

Jag bad min mamma berätta om min tid som barn med astma och allergi på 80-talet. Det är första gången jag hör henne berätta. Jag vill gärna dela med mig. Hon skriver...

"En barnläkare kallade in mig efter att hon slutat andas och lagts i respirator. Han sa att jag var tvungen att förbereda mig på det värsta. Det är inte säkert att hon orkar mera,sa läkaren. Jag satt bredvid den lilla kroppen som man pumpade liv i. Jag kände när hon kom tillbaka, det var som jag hade förträngt alltihop. Jag fattade inte när slangarna drogs ut och jag fick lyfta upp henne igen. Huvudet lågt tungt på min axel. Det blåste ljummen utandning mot min hals. Hon lyfte huvudet och öppnade ögonen. Nu var det dax att ta upp kampen för att överleva. " mamma Marja.

Alla våra minnen kommer tillbaka. Nu har jag min mammas roll. Jag känner hennes förtvivlan tydligare när jag bär omkring mitt barn.
Jag vet var saker är i ambulansen. Jag vet i vilken ordning medicinerna ska tas. Jag vet vad som ges i sprutorna och jag försöker ha kontroll. Jag frågar och frågar och jag känner mig maktlös. Jag kände mig inte maktlös som barn. Jag hade förträngt det men nu är det är lite som att om vi inte vänder tillbaka i rätt tid kommer själen och hämtar oss som kan liknas med några rader ur "kvinnan som slår följe med vargarna"

"en natt bankar det på dörren. En kvinna står där i dimman med hår av ris och kläder av gräs,drypande av grönt vatten."Jag är du",säger hon,och jag har rest mycket långt. Kom med,jag har något att visa dig.."Hon vänder sig om,kappan glider upp,och det lyser som guld överallt.."

För första gången ser jag min mamma och hon lyser som guld.



"döden var så nära" målad av Thore Andersson 1983
 

3 kommentarer:

  1. Vad fantastisk du är på att skriva!
    Kom in av en slump på din blogg via FB länk och fastnade direkt. Har nu suttit på jobbet och smygläst för jag kunde bara inte sluta.
    Du kommer absolut att läggas till på min favorit blogglista.
    Vilka kämpar ni är både du och din dotter! <3
    // Somris

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Även jag halkade in via facebook. Jag har två barn som är överkänsliga mot mjölkprotein. Det är ingen katastrof om de får mjölk mer än att vi alla får sömnlösa nätter och barnen får väldigt ont i magen. Jag är evigt tacksam att det inte är värre, för jag vet att det finns barn som Elsa. Även jag blir upprörd, arg och ledsen över denna okunskap.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att Elsas nya behandling ska låta er stryka några poster på allergilistan.
    Många kramar från en mamma till en annan.

    SvaraRadera
  3. Hej kära du!

    Jag förstår din oro. Jag kan sätta mig in i din kamp. Jag själv är en astmatiker och allergiker. Precis som Elsa har jag spenderat nästan hela min barndom på sjukhus med slangar och mediciner. Chockade ca 1 gång i månaden under min gymnasietid och var sjuk jämt jämt och jämt i astma och allergier. Hade 70% frånvaro från gymnasiet och därför tog jag studenten utan gymnasiebetyg. Jag trodde astma och allergier berodde på att vi lever för rent. Det var det alla hade sagt till mig. Att vi städar för mycket. Men jag tror dom hade fel.

    Mitt liv är helt annorlunda nu. Jag har inte behövt åka in till akuten en enda gång på 3,5 år. Jag är aldrig sjuk längre. Jag har därmed kunnat läsa upp mina betyg och tar snart min civilingenjörsexamen. Mitt liv är som dag, när mitt förra liv var som natt. Vad jag gjorde? Jag slutade med kolhydrater. Idag äter jag max 12 g kolhydrater per dag. Istället äter jag fett. Det låter helkonstigt. Men förklaringen är enkel. Kolhydrater bryts ner till socker i kroppen och socker verkar inflammerande. Astma är en inflammation och därför hjälper kolhydraterna till med att öka den inflammationen. Kroppen behöver lugnt och ro, och det får den utan kolhydrater. Dina läkare kommer säkert varna er. Det gör mina varje kontroll. Trots att jag knappt når upp till högkostnadsskyddet längre. Trots att mina värden är perfekta. Trots att jag får toppresultat på spirometri och PEF. Trots läkarnas varningar har jag inte ångrat mig en dag. Jag är äntligen frisk!

    SvaraRadera