Bara väntar på nästa incident.
Nästa täckta ilska. För det syns hos människor. Jag ser känslorna pysa upp i dem.
Nästa grej.
På mötet sas " Ja det är så mycket kring Elsa"
När blir nästa gång jag springer med hjärtat i halsgropen och orden " kommer hon att dö den här gången?"
Kommer hon att klara sig?
Hur mycket ska bearbetas. Hur mycket behöver jag bearbeta och hennes pappa?
Jag är full av ilska. Det är bättre att sammarbeta och finna lösningar.
Men sen väcks lejonmamman i mig.
När ska hon vara säker?
När slipper vi hålla henne i famnen med syrgas,, slangar, skakningar, svullen kropp?
Känns ganska hopplöst just nu.
Gömmer mig under täcket en stund och hämtar kraft.
Allt går om man bara vill.
Jag får fantomilska!!
SvaraRaderaNär diverse besserwissers tror att de vet bäst, men framförallt att föräldrarna är jobbiga, hittar på, är hysteriska.
I mitt barns fall gällde det inte allergi, men jag slutade försöka samarbeta och vara trevliga och stödjande för personalen.
Jag stormade in, fastslog, talade klarspråk att jag fullständigt struntade i deras åsikter, invändningar, budget, personal osv, osv. Att om de inte upphörde med de gjorde fel, och började göra som överenskommet så vidtar jag rättsliga åtgärder. Att de fick tycka vad de ville, men ICKE DESTO MINDRE GÖRA SOM JAG SA.
Människor lyssnar faktiskt bättre på auktoritet och maktspråk än samarbetsförsök och milda lämpor. Tyvärr.
Vill du ha hjälp att storma in, så vässar jag brödkaveln och kommer? ;-)
(Allvarligt menat erbjudande)
Hej!
SvaraRaderaTack för erbjudandet!:) ska komma ihåg till nästa gång.
Det är väldigt frustrerande att alltid bli ifrågasatt. tragiskt att de lyssnar mer på auktoritet eller hur!
Många kramar/Mariella